Quantcast
Channel: Johan Forssell » Mona Sahlin
Viewing all articles
Browse latest Browse all 3

Göran Greider var iallafall nöjd.

0
0

Förväntningarna var höga inför Håkan Juholts linjetal i förmiddags. Rent retoriskt var det starkt. Juholt talar snabbare och mer engagerat än vad vi fått vänja oss vid. En och annan rolighet rymdes också. Det är bra. Politik ska inte behöva vara tråkigt.

Rent politiskt var det ett tydligt steg åt vänster. Det går inte att tolka på något annat sätt. Om man lägger Juholts tal bredvid det som Sahlin höll i december, finns det fler skillnader än likheter.

Sahlin manade till självkritik och förnyelse. Av det syntes inga spår alls i Juholts tal. Han begärde inte heller ett förändringsmandat av ombuden. Möjligtvis med undantag för att föra Socialdemokraterna åt vänster.

De två valförlusterna nämndes mest i förbifarten och inga direkta slutsatser drogs, förutom allmänt hållna formuleringar om Socialdemokraterna måste bli bättre. Juholt lyfte fram barnfattigdomen som en viktig fråga och där är det möjligt att S kan bryta ny mark.

Men den mesta kraften ägnades åt att argumentera mot avregleringar och mångfald av driftsformer i välfärden. Det togs så klart emot med öppna armar av kongressombuden. Men många av de väljare som lämnat S är de storstadsväljare som har kommit att uppskatta arbetslinjen och mångfald i välfärden.

Noterbart var också att Juholt knappt nämnde frågan om hur jobben ska bli fler. Det är Sveriges viktigaste utmaning och hade förtjänat ett mycket större fokus.

Direkt efter talet såg jag Göran Greider intervjuas. Han var upprymd över talet och menade att det var det bästa han hört sedan Palmes dagar. Det säger en hel del om den kurs som Håkan Juholt av allt att döma nu har dragit upp.

Läs mer här: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5.

Bloggar: Kent Persson, Thomas Böhlmark, Göran Pettersson,


Viewing all articles
Browse latest Browse all 3

Latest Images